Visar inlägg från "resor-o-hotell/afrika"

Nestlé Cocoa Plan – på besök i Ghana

I samarbete med Nestlé Cocoa Plan

 

Hej!!

Nu har jag hunnit landa i dubbel bemärkelse och reflektera lite över resan till Afrika. Och vilken resa! Fått se och uppleva sådant jag aldrig varit med om tidigare, verkligen en häftig och stark upplevelse.  Vi var alltså i Ghana för att besöka kakaoplantagen – för att se hur det går till och framförallt för att se hur Nestlés projekt Cocoa Plan fungerar i praktiken och vad det har för effekter för individerna på plats.

 

 

Nestlés Cocoa Plan går i princip ut på att förbättra livet för odlarna med fokus på bättre jordbruk och metoder, bättre levnadsvillkor och bättre kakao.

 

 

 

Hade aldrig sett en kakaofrukt tidigare men nu vet jag både hur de ser ut, hur man öppnar dem och hur man gör för att torka och producera kakaobönorna som sedan säljs och används till choklad mm. De färska kakaobönorna är täckta av ett lite slemmigt vitt hölje som smakar som en blanding mellan litchi och mango. Man lägger dem sen mellan blad att torka på marken så detta försvinner och själva bönorna lägger man sedan på stora bambumattor att torka och rostas i solen.

 

 

Att bara skänka pengar rakt upp och ner är inte en hållbar lösning, utan Cocoa Plan satsar på att lära odlarna att själva utvecklas och påverka sin egen situation. Tex så förser de dem med nya kakaoplantor, erbjuder fri business school (vi fick besöka en sådan klass, där satt vi under kakaoträden med byns invånare medan de jobbade med olika uppgifter och räkneexempel om hur investeringar i kakoplantorna (bekämpningsmdel etc) i slutändan ger en större vinst och det var så himla häftigt att se. De brann verkligen för att lära sig!) Det ges även utbildning i säkerhet och teknik. Vikten av rätt hantering av farligt material och hur man pollinerar kakaoträd att producera fler kakaofrukter. Allt detta fick vi vara med och se.

(Just det här med att de får nya plantor gratis tyckte många var för bra för att vara sant och vågade inte hoppa på till en början, men nu när de sett hur bra det gått för de farmare som bytt ut sina föråldrade träd mot nya så står de på kö för att få vara med!)

 

 

 

Vi satt en hel del i bil dessa dagar, många timmars resa till varje by och däremellan körde chaufförerna ofta vilse på några timmar hit och dit. I storstäderna var trafiken heeeelt galen, Stockholmsköerna kan slänga sig i väggen. Enligt mitt sällskap på flyget så åker dagligen 4 miljoner med bil in till Accra om den informationen stämmer. Nu var vi mest på landsbygden och eftersom det regnat en del så var det si och så med vägarna, många skumpiga timmar i bushen blev det men tillslut kunde man ju bara skratta åt det.

 

 

Påfrestande resa på många vis, självklart jobbigt att se hur fattigt många lever. Men samtidigt så träffade vi så otroligt härliga människor i alla dessa byar. Slogs av hur färgglada och glada de var. Och så kul de tyckte det var att posera och vara med på kort, gamla som unga. ”Fota mig fota mig”! 

 

 

I flera byar hade de aldrig sett en livs levande vit människa så de samlades runt oss och och ville ta selfies (förvånansvärt många hade mobiltelefoner, det hade jag inte riktigt förväntat mig) så de kunde visa vänner och släktingar som inte skulle tro sina ögon, och en del trodde vi var spöken och ville ta på oss och se om vi var verkliga :)

 

 

De byar vi besökte var alla delaktiga i Cocoa Plan och  glada och stolta att få vara en del av detta och berättade om hur mycket det förbättrat livet för dem. I en by fick vi (efter en lång hälsningscermoni som påminner om något man bara ser på film, så häftigt!) gåvor av hövdingen som tack i form av stora bananklasar och en GET (!).

 

 

En upplevelse och minnen för livet!

(Cocoaplan jobbar dessutom aktivt mot barnarbete och vikten av skolgång, mer om det i ett annat inlägg där vi besökte skolor och fick prata med barnen om detta).

KRAM

 

 

Min 40-årsdag

 

 

Hej hej

 

Håller på och gå igenom sommarkläder och plockar fram semesterkläderna från Afrika igen och kom på att jag ju inte berättat om min födelsedag än? Jag fyllde ju 40 (29/1) när vi var där och överraskades med en riktig heldag med minnen för livet!

 

 

Väcktes med tårta och sång och paket och order om att vara påklädd och redo för en dag på vift. Pirrig som ett litet barn :) Efter frukost med bubbel (från Åse & Daniel, tack <3) bar det i väg ut på landet. Åkte länge genom små byar och möttes av nyfikna ögon och barn som sprang längs med bilen överallt. I en by hade det varit bröllop och alla invånarna var festklädda och ute på gatorna med hög musik och firade. Så häftigt!

 

 

Kom tillslut fram till vattnet där det visade sig att en båt skulle ta oss vidare. Får erkänna att jag egentligen inte är så bra på det här med överraskningar, gillar att veta vart vi ska och ha kontroll, så lite nervös kände jag mig (milt uttryckt), hehe.

 

 

Kom fram till en liten sandbank mitt i ingenstans som visade sig vara destinationen. Gulp :) Denna lilla ”ö” fanns bara några timmar om dagen pga tidvattnet och var alltså en liten ö av mjukaste blöt sand med vatten runt om och ingenting mer. Som att vara ute bland molnen i en dröm eller på månen typ. Som en fantasi. De satte upp ett litet solskydd åt oss och lämnade oss sen. Där spenderade vi några timmar ensamma, korkade upp bubbel att skåla i, fick facetima med nära och kära som ville gratta och sen badade vi och solade vi och bara njöt.

 

 

 

Vid lunch blev vi hämtade med båten igen som tog oss över till en annan ö där vi skulle äta. De hade gjort så finit med blommor och grejer för vår (min) skull i hyddan och måltiden bestod av nygrillade humrar och krabbor som man fick banka med klubbor (Sebbe åt som en h ä s t – mest för att det var så kul att banka sönder dem antar jag) och helgrillade fiskar med sås och ris. Så gott!

 

 

Lite senare for vi hemåt mot huset igen där det rustats för kalas. Jag hade fått önska maten av kocken så det bjöds på olika humrar, gratinerade och grillade. Piffade till oss och hade en mysig festkväll.

 

 

 

Som sagt, ett minne för livet. Kunde inte fått en bättre 40-årsdag. Tusen tack för detta mina fina vänner och familj som fixade och bjöd mig på mitt livs födelsedag <3 Love you!

 

 

KRAM

Hemingways

DSC_6677

 

 

 

Hej hej

 

Har fortfarande så mycket Afrika-minnen jag njuter av, extra mycket när vädret är så här, vi har vinter igen, vitt vitt av snö och brrr så kallt. Ett tips om ni besöker Nairobi, Hemingways för middag! (Vi tjejer var där några dar tidigare på pedikyr också, lyxigt.) Sååå himla vackert ställe! Dyrt som tusan att bo över (det är ett hotell) men väldigt mysigt att åka dit på lite spa eller mat, rekommenderas varmt.

 

 

DSC_6674 DSC_6733 DSC_6748 DSC_6749 DSC_6722 DSC_6704 DSC_6711 DSC_6690 DSC_6684 DSC_6696

 

Vi saknar dessa godingar! <3 Som tur är hem på besök i Sverige om några dagar.

 

DSC_6700 DSC_6716 DSC_6692 DSC_6726 DSC_6681 DSC_6678 DSC_6751

 

 

Det går snabbt när solen går ner (ca 18.30-19.00 nånting) och sen blir det bäckmörkt!! Så vi satt ute och åt i mörkret men fick såna otroligt fina sladdlösa äggformade lampor på borden, jag m å s t e hitta var man köper dessa!! ”Neoz egg lamp”. Hojta gärna till om ni hittar något ställe man kan beställa dem i från.

 

 

DSC_6765 DSC_6767 DSC_6768 DSC_6769 DSC_6771 DSC_6773 DSC_6775 DSC_6777

 

 

Åt sååå himla gott. Samosas till förrätt, kött och tillbehör och en himla massa desserter vi delade på. (Emelie åt råbiff, det vågar jag mig inte på. Älskar dock carpaccio så endera dan kanske jag lär mig gilla detta också :)) Och denna äppel-tartain alltså, gaaah så god!

 

KRAM

 

 

Instagram - @matplatsen