Visar inlägg från "tbt"

TBT 1994

 

Hej!

Dags för veckans tillbakablick. Året var 1994, det var fotbolls-VM och vi hade precis gått ut första året på gymnasiet. Jag och min bästis Linda bestämde oss för att åka på språkresa till Weymouth i England.

Mamma och pappa vinkade av oss på flygplatsen och mamma hade finkavajen på. Denna röda skapelse åkte annars bara på när det var kvartssamtal och nån julafton här och där. Själv var jag i princip klädd från topp till tå i Boomerang med fynd från fyndlådan (och säkert strl L på det mesta, det var inte så noga man bara kavlade upp ärmarna). Det var det som gällde. Årets rea på Boomerang var en av höjdpunkterna och folk köade likt inför konsertbiljettsläpp.

 

 

Vi hamnade hos en familj med två barn och heltäckningsmatta i varje rum, även badrummet. Pappan var på pubben varje kväll och kom hem i skick därefter, mamman var hemmafru med tvivelaktiga matlagningskunskaper.

Varje dag fick vi med oss lunchlåda bestående av vitt bröd med pålägg (oftast riven ost – osthyvel hade nog inte kommit till England än och verkar knappt ha gjort nu heller), en chokladbit och en chipspåse. Detta var standard för skolbarn till lunch, chips och choklad varje dag. Maten om kvällarna bestod av kidneypie och andra läckerheter som vi spolade ner i toaletten med varierat resultat när ingen såg. Mjölken till morgonflingorna levererades utanför dörren i stor dunk och stod framme i rumstemperatur dygnet runt. Kan än i dag inte äta flingor med mjölk utan kväljningar.

 

 

Jag hade samma ordning på rummet som vanligt. Notera parfymen brevid sängen, ex`cla-ma`tion! Nån som minns den? Min absoluta favorit då. Innan jag upptäckte CK One.

Vi hade en tredje tjej inneboende på rummet från Frankrike. Exotiskt! När hon var iväg passade vi på att rota i hennes spännande garderob och provade hennes grejer. (Hennes gröna plastskor fascinerade oss särskilt).

 

 

Hetaste modet var ”adidasränder”. Lyckan var total när jag även hittade en adidasrandig bikini.

Vi gjorde en utflykt till London och bodde på stans schabbigaste hotell utan badrum. Vi fick tvätta håret i handfatet. Sprang på varsitt par adidasrandiga skor med vit platåsula och lyckan visste inga gränser! Att mina var minst 2 storlekar för små brydde jag mig inte så mycket om, inte heller att det gav mig nageltrång så stortånaglarna nästan lossnade. Var sjukt nöjd!

 

 

Lite mindre nöjd när jag köpte en hårtoning i närbutiken och trodde jag skulle bli läckert gyllenbrun i håret och istället mest liknade kermit med grågrönt hår.

 

 

Förutom adidasränder var USA-sockor ett måste. Om ni inte vet vad det är så är det vita långa sockor med inbyggd benvärmare kan man säga som man hasade ner i jämna veck. (Väldigt noga med vecken).

Reskassan gick i princip åt till att äta på Mc Donlads. På den här tiden serverades hamburgarna i frigolitlådor. Någon som minns dem?

EF-ryggan som skymtar fick man helst inte bära kvällstid eftersom ungdomarna i stan inte insåg att det stod för Education First utan ropade Easy F**k efter alla stackars vettskrämda elever som gick omkring med den.

Kvällarna spenderades oftast med att handla godsaker i matbutiken och äta upp dem. Hade aldrig sett såna storpack! Vi köpte jordnötter i tetraförpackningar och hällde rakt ner i munnen som om det vore mjölkpaket, åt säckvis med kitkat & lion och drack cherry coke så det sprutade ur öronen.

En kväll hängde vi på när det vankades fest i parken. Lyckades sätta mig ner i ett hav av brännässlor när jag skulle kissa ( a a a j ), cyklade ner för en brant kulle på en upphittad cykel med Linda bak som visade sig sakna bromsar ( a a a j ) blev erbjudna högst tvivelaktiga cigaretter av en kille som stal Lindas Musse Pigg-klocka och smakade öl ur bruna papperspåsar. Around the World med East 17 och As I lay me down med Sophie B Hawkins dånade ur högtalarna medan vi lovade att alltid vara bästa vänner.

Vi var 17 år och världsvanast i världen.

 

 

24 år och 4 barn senare är vi lite rynkigare och betydligt världsvanare. BFF <3

TBT 2005

Hej!

Vad kul att ni gillade en tillbakablick i fotoalbumet, vi kör en throw back thursday i dag med. Året var 2005 och det var första gången vi bokade en resa till Sunwing – trodde vi..

Det var dock både första och sista gången vi bokade en resa i resebutik. Vi satt på Ticket och kollade på bilder i en katalog (hey vad gammeldags :)) och fastnade för Sunwing Kallithea på Kreta. Det var ganska dyrt men ett stort utbud av pooler, restauranger och nöjen så det kändes värt det efter lite pepp från försäljaren. Där fanns olika områden på hotellet och vi kom överrens om att Athena (huvudbyggnaden) verkade passa oss bäst och hen skulle boka oss ett rum där, vi betalade och gick hem och peppade inför resan. Men något gick väl snett där..

 

 

Tror Micke hade fulast solglasögon på denna resa..

Glada i hågen åkte vi med transferbussen till Kallithea, kön till incheckning var lång så vi såg oss omkring vid poolområdet en stund och bara njöt av hur härligt och stort hotellet verkade. När det blev vår tur skakade de bara på huvudet bakom disken. Ringde runt med bekymrade ögonbryn och skakade ännu mer och konstaterade att vi fanns inte med i registret, vi hade ingen resa bokad här. Efter ytterligare några samtal visade det sig att hen hade bokat in oss på ett helt annat hotell, som visserligen också hette Athena – precis som hotellområdet på Sunwing, men låg inne i stan. Det var bara att ta sina väskor och knata ut och ta en taxi och försöka leta upp hotellet. Var gråtfärdig vid det här laget.

 

 

Tillslut hamnade vi här. Med en minimal balkong med utsikt mot en bakgård med skräpinsamling. Deppade i hop och ryckte upp oss. Trots allt ganska trevligt att bo inne i stan istället för ute på vischan (det här var ju innan vi hade barn, läget passade oss nog bättre egentligen).

 

 

Resten av resan gick ut på att äta god mat, sola och bada (i havet, hotellets pool var i ungefär samma storlek som vårt spabad – överdriver liiite men inte om jag säger att det fanns max 6 solstolar), dricka öl/breezer på balkongen och spela yatzee.

 

 

Vi ser ju vem som vann..

Förövrigt tror jag att jag tar tillbaka det där om solglasögonen. Mina var värre. Allvarligt??

 

 

 

Blev glad som ett barn på julafton över min fint pimpade drink..

 

 

..tills jag såg Mickes som jag visst tyckte såg ännu godare ut. Haha.

 

 

Vi gjorde mysiga utflykter till gamla stan och drack gigantiska drinkar (här snackar vi pynt!) lagom för ett helt fotbollslag ungefär (kan knappt se en San Fransciso efter detta). Och en inte alls lika mysig utflykt..

 

 

Vet inte om det förekommer fortfarande men vid den här tiden var det populärt att folk åkte runt på moppar och letade upp (dumma) turister och gav dem skraplotter och snackade omkull dem om guld och gröna skogar. Vann man något på dessa skraplotter (det gjorde man ju alltid, dööh!) så skulle man få vinsten bara man följde med dem först och lyssnade på deras lägenhetsprojekt man kunde bli delägare i.

Skrapade på den där jäkla lotten och vann EN KAMERA. Wow wow wow. Klart vi skulle följa med och lyssna en liten stund på dem, sen skulle jag ju få en kamera! Åkte med och typ 8 h senare (en hel dag åt skogen), där vi lotsats runt som nåt sektliknande lyckades vi äntligen ”smita” och ta oss in till stan igen, det gick liksom inte att komma därifrån, de snackade omkull oss totalt och man behövde alltid lyssna på liiite mer information och helst signa upp sig för ett boende innan man skulle få åka hem och få sin vinst. (Det roliga är att vi varnade våra kompisar som skulle dit några veckor senare – vad tror ni hände? Jo visst hamnade de också där).

 

 

Resan avslutades lite snöpligt med att busschauffören kastade ut en resväska rakt på Mickes smalben. Syns inte så bra på bilden kanske men det blev ett ruggigt sår som inte läkte på bra länge. Han har än i dag ett stort ärr där.

När vi kom hem och skulle reklamera den felbokade resan så började hen med att be om ursäkt för missen och skulle kolla med sin chef vad de kunde göra till att svänga och påstå att vi inte alls velat åka till hotellet vi satt och kollat på tillsammans i katalogen utan vi hade valt detta hen bokat åt oss till att tillslut inte finnas tillgänglig på varken mail eller telefon alls och gick under jorden så det blev inga pengar tillbaka där inte. Bah! Efter detta har vi bara bokat våra resor själva över internet.

Trots allt en mycket mysig resa och Rhodos blev en favorit vi återvände till många gånger.

13 år sen. Inte klokt. Jag känner mig faktiskt inte 13 år äldre även om rynkorna skvallrar om att tiden gått och solglasögonsmaken förbättrats avsevärt.

KRAM

 

 

Instagram - @matplatsen